Sir Sandrow and her army.

Nu har dagen kommit. Dagen jag har suget efter att göra fotsteg efter mig i bloggvärlden.

-Välkommen tillbaka Ebba!
-Tack bloggvärlden!

Idag ska jag baka biskvier, antigen saffran eller mini med valnötter. Har ingen aning om vilka.
Men innan det skall jag läsa lite UnderbaraClara och lyssna otaliga gånger på someone, somewhere med Laakso.
UnderbaraClara skriver väldigt bar grejer till exempel inlägget om Cosmopolitan. Nu skall jag läsa ett om huruvida Clara är kvinnofientlig eller inte. Innan ni följer mitt fotspår bjuder jag er på en av Laaksos bästa låtar pch därmed en av världens bästa låtar.

Här tror jag att det skall gå att höra den spektakulära låt!

It´s the feeling you get when you´re travelling somewhere, 
leaving something behind, something that took too much compared to what it gave.













  It´s the feeling you get when you finally arrive somewhere, 
some place you´ve never been, but still this is the closest to a home you´ll get.  
It´s the feeling you get while looking at someone new, 
someone thats asks if your love is true, when you don´t feel nothing at all.  
It´s the feeling you get when your thoughts are far away. 
You see her talking but you can´t hear what she says. You just think of ways to get away.  
It´s the feeling you get when you´re going out somewhere, 
knowing no one, looking for someone. The feeling that says someone must me out there. 
 It´s the feeling you get while looking at backs turned on you never coming back. 
The feeling that says "someone´s been left alone".  
It´s the feeling you get while looking at backs turned on you never coming back. 
The feeling that says "fuck them, go walk alone".