-

Nu släppte jag stenen.
Jag släppte den i bäcken som man alltid går förbi,
Men den föll aldrig på riktigt.
Bara halvt, jag börjar ändå bli van.


Sandra

Kommentarer
Postat av: Anonym

puss, systra mi!

2009-04-15 @ 23:29:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0